Fotbollsvåld

Jag minns en tid då jag tänkte annorlunda. Jag var ung... yngre, bra mycket yngre och levde i en annan värld. Det var jag och mina bröder, mot hela jävla världen. Vi var hatade, avskydda. Marginaliserade och förkastade.
"No one likes us - we don't care!"
Skitsnack! Vi brydde oss, vi ÄLSKADE det!

Jag brann för att hata och att hatas. Brann för det enkla, rena och raka i våldet.
Brödraskapet gav mig stöd där annat svek. Alltid välkommen. Dom hade min rygg, jag hade deras.
Adrenalinet och förväntningarna... Ja, det var en lycklig tid.

Jag tror nog någonstans att jag var lycklig på den tiden, på ett sätt.
Inte på samma sätt som jag är lycklig nu kanske men inte så långt ifrån heller.

Min lycka nu känns mer värdefull, större. Varmare men även svårare.
Det finns en plats för unga våldsamma män i konventionen.
Det är nog mer hanterbart att ta ställning till och kategorisera någon som säger sig hata.
Det finns färdiga mallar.
Facken finns där redan.
Vidöppna och ständigt mottagliga för en till "sånn där".

Platsen för oss som älskar, söker kärlek och det lilla guldet i allt. Vi som vill betrakta det skenbart onda med en ständig ambition att upptäcka det inneboende goda.
Vi som vill låta oss ledas av våra hjärtan.
Jag vill inte göra det svårt för er, det är inte min avsikt.
Men jag är tänker aldrig ursäkta mig, aldrig ursäkta kärlek.
Konflikten det innebar för mig var väl att jag sammtidigt hade ett annat liv bredvid.

Arbete, familj...
Åtaganden som ständigt ställdes i konflikt med mitt våldsamma liv.
Däri låg svårigheten.
Själv tyckte jag inte att jag felade, inte så länge vi utövade vårat våld på, mot och tillsammans med andra män som ville samma sak.
Några av mitt livs vackraste minnen kommer från situationer då jag utövat brutalt våld, kryddat med adrenalinet man får av att riskera att mötas med samma.
Segerns söttma.
Helt jävla galen glädje och eufori.
Jag vet nu att mina kännslor ska styra mig.
Jag vet nu att jag inte hade fel, inte om man skalar av det och ser till kärnan av det.
Men Jag saknade medvetenhet.
Jag var del av en grupp, vars förväntningar på mig som individ tilläts styra mycket.

Jag visste inte det då.
Men jag hade alla mina (alla två) öron öppna utot, lyssna innåt hade jag väl aldrig hört talas om. Kännde jag någonsin ovilja så kallade jag det feghet, tryckte ner den.
Sen släppte jag till slut in omvärdens åsikter.
Jag var en brottslin, en huligan.
Tillslut fick dom rätt, dom skapade brottslingar.
jag tar inte ifrån någon ansvaret för sitt eget handlande, allra minst mig själv.
Jag hade lämnat mig sårbar och öppen.

Moralsikt var det inget fel, är det inget. Inte i min värd där jag sätter gränser för rätt och fel.
Två människor, eller grupper av människor som vill krydda sin tillvara av adrenalinet de får av att mäta sina krafter på det mest grundläggande manliga sättet.
Det är när omvärdens regler kommer in och försvårar som det blir problem, sammhällskostnader. Otrygghet. Andras rädsla för detta fenomen grundar sig i okunskap och ovilja att förstå. Därom är jag övertygad.

Även nu finns oförståelsen och rädslan där.
Nu när jag strävar mot att byta hat mot kärlek.
Samma tystnad, samma ryggar som vänds mot mig.
Samma blickar.



Kommentarer
Postat av: Tracy

Kolla in min blogg. Kika gjärna på min tidigare blogg (Saras)... :)

2008-05-22 @ 17:38:40
URL: http://tracyss
Postat av: nyfiken resenär

Ja du tracy, en intressant blogg du har där. Helt klart.

Sitter nog för många, särskilt kvinnor, som håller inne på och skäms för det du tillåter dig själv att få utlopp för.
Jag tror och hoppas att din uppriktighet mot dig själv

och din egen sexualitet gör dig stark på många andra områden i livet.

Det ska du dunka dig själv i ryggen för bruden.

2008-05-23 @ 14:51:19
URL: http://utopiresor.blogg.se
Postat av: Inspiralia

Jag blir verkligen djupt berörd av ditt inlägg! Vilken resa du gjort och gör... Det känns stort att få ta del av den. Tack för att du låter oss andra följa med!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0