Dogboksutdrag

...Av kärlek mot mig själv måste jag ta tag i det som är kortsiktigt tråkigt men belönande på sikt.
Av rädsla för att misslyckas, bli bedömd och rentav av rädsla för att helt enkelt göra något tråkigt så flyr jag till det mindre produktiva, det mindre nyttiga, det lätta.
Fiska, WoW, skriva. Även om skrivandet ligger i gräns landet. Allt ovanstående behövs och definerar mig men inte om det andvänds som ett rädslans redskap. Då trampar jag bara in på samma gamla vägar igen.

Jag VILL ju styra upp internet-projektet.
Jag VILL montera sängben och städa
Jag är tveksam inför?Nej, jag VILL faktiskt gå till psyk!

Det är nyckeln till att ta tag i återuppbyggnaden av relationen till min familj.
Till mitt barn.
En möjlighet och en väg till en mer realistisk självbild.
Dessutom vill jag ?bolla? med en terapeut, jag har tyvärr en massa förväntningar om ett sådant samtal.
Att jag ska bli bekräftad därinne för mina fantastiska insikter är väl den fåfängaste av dom. Men lite fåfäng är jag ju...
Inte så jävla lite heller.
Mer jordnära och troligt är väl att jag kan se fram emot en stimulerande konversation med någon som delar mitt intresse för det mänskliga psyket.

Sen känner jag att jag suktar efter att bli förstådd av någon och i avsaknad av det har jag börjat leta efter oförståelse hos människor som faktiskt förstår mig bättre än vad jag förstår dom.

Det finns nog ett gammalt sår därinne från ett svek jag begick mot mig själv när jag valde sida med röster utifrån och misstrodde mig själv. Klippte mina egna vingar för att tillfredsställa andras förväntningar på mig.

Där satte jag nog huvudet på spiken.

Kanske ligger det högsta värdet jag kan få ut av de kommande samtalen just där. Det erbjuder mig en möjlighet att få det behovet tillfredsställt så jag slipper utkräva det av andra, nära och älskade som i ärlighetens namn antagligen förstår mig bra mycket bättre än jag förstår mig själv.

Eller förstog, det är därför jag älskar att skriva.
Min intuition tycks tala tydligare till mig än någonsin.

Att jag inte förstår mig själv kanske blir mindre sant för varje ord jag skriver här. Nu kan jag luta mig mot det, om samtalet på psyk mot förmodan skulle gå fel, då kan jag gå dit med glada förväntningar utan att bygga upp förutsättningar för besvikelse.
Jag går inte dit för att jag måste, jag går det för att det finns en möjlighet för mig att fårstå mig själv bättre.
Ett sätt att visa kärlek till mig själv....

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej!
För dej som har kontakt med psykiatrin!
Välkommen till min sida att kommentera, läsa eller tillägga något!

2008-06-04 @ 20:25:49
URL: http://psykiatrin.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0