utopiresor

Jag kan vara svag.
Jag kan tveka och tvivla - på mig själv.
Det är en brist hos mig - en av många.
Jag fruktar inte mina tvivel - jag är ju inte ensam.

Jag tvivlar inte på dig - så finner jag styrka.
Du tvivlar inte på mig - så finner du styrka.

Tack vare att vi funnit den styrkan hos varandra som vi ibland kan känna saknad av hos oss själva, har våra egna tvivel och svagheter förvandlats till viskningar som påminner oss om vad vi en gång trodde att kärlek var.
Nu kan vi omfamna våra rädslor med kärlek och tacka dom för att dom lärt oss vad kärlek inte är.

Nu blir två till en.
Nu kan jag vara helt ärlig när jag säger att jag inte är rädd att förlora dig.
Nu kan jag inse den fulla vidden av, och sanningen i, att min kärlek inte är beroende av vems säng du delar.
Nu kan vi älska utan krav och överväldigas av gränslösheten i kärlek som släppts fri från bojor.
Nu kan vi omfamnas av den och berusas.
Nu kan vi vägledas av den och leva i dess strålglans.

Det är först nu det är kärlek.

Jag älskar dig för att du är du.
Det kan du inte ta ifrån mig, inte med mindre än att du blir någon annan.

Jag älskar dig.
Du älskar mig
Du ger mig så otroligt mycket
Du är mig trogen

För det är jag dig tacksam, varken mer eller mindre.
Jag älskar dig för att du är du, några andra skäl behövs inte.

Du behöver aldrig känna att du skall vara mig till lags - min kärlek har du redan
Tro aldrig att du behöver vinna den igen.
Du vann den en gång - nu är den din.

Kärleken väller fram från mig till dig utan krav min älskade, men jag vill att du är lycklig.
Så som jag är lycklig.
För evigt.




Tack till http://vildaengel.blogspot.com för livsinsperation och att ni lade upp den här videaon på er blogg där jag såg den för första gången.