utopiresor

Någon har sett ditt innersta jag.

Nogon har sett förbi det du valt att framhäva och upptäckt det där lilla som du burit med dig så länge, kanske sedan du var barn.

Det ligger djupt inom dig tillsammans med de minnen som fick dig att sluta framhäva det trots att din inre röst talar om för dig att det är något bra.

Det är klart att det tittar fram ibland, kanske bara när du är ensam eller tittar fram lite av misstag, när du inte orkar annat än att vara dig själv i nära vänners sällskap men du håller det i strama tyglar och ser noga till att det inte blir tongivande.

Det finns alltid med dig för det tillhör ditt innersta jag och någonstans är du alltid medveten om det men du har inte vågat låta det blomma ut.

Det kan vara något litet, det kan vara något stort. Antagligen påverkar det dig mer än du tror.

Helt plötsligt får någon syn på det och framhåller det i all sin nakna sårbarhet.

Jag har sett något hos dig.

Jag har hittat något där jag inte förväntade mig att finna det. Likt så många har jag inte sett förbi det uppenbara. Det som du alltid får höra och som du är van vid att folk lägger märke till.

När jag väl fick syn på det var det nästan det enda jag såg och jag kommer naturligtvis aldrig se dig med samma ögon igen. Jag letade inte efter det men när jag väl upptäckte det så var det så enkelt och självklart. Klyshigt nästan. Naturligtvis var det precis vad jag sökte, jag var bara upptagen med att leta efter annat.

Jag kommer aldrig se dig med samma ögon eftersom du har blivit en helt annan person.

Många tror nog att du är liten och ömtålig. Du har varit med om så mycket. Din livsväg har kantats av vassa taggar men det är inte tur som gjort att du klarat dig såhär långt. Jag tror inte du behövt bryta några taggar för att klara dig själv heller även om jag inte för en sekund tvivlar på att du hade kunnat göra det. Du är inte den som bryter taggar.

Det har du aldrig tvingats till eftersom ingen tagg, när allt ställts på sin spets, klarat av att sticka dig ordentligt eller tvingat dig att bryta taggen. Dom har inte klarat av det, dom har sett något glimma till och vikt undan istället.

Visst har du lämnats när en tagg vikt undan men det har alltid funnits någon där att ge dig kärlek och värme, det är ingen slump.

Du har utsatts för så mycket hårt och ändå är du så mjuk.

Det har varit nära men i sista sekund har något från ditt inre glimmat till... En skymt av något vackert för en kort sekund men länge nog. Ingen kan skada något så vackert...

Nästan ingen.

Du har varit nära att klara det själv, när mörkret tätnar omkringen än ser man inte sin egen skönhet men den fanns där för andra att se och en som såg räckte ut en hjälpande hand.

En kärleksfull hjälpande hand kan göra riktigt jävla ont ibland men utan din inre skönhet och kärlek så hade den inte funnits där. Det hade varit värre.

Jag beundrar ditt mod. Att du vågar ge så mycket kärlek är en gåta.

Återhållsam med ytligare ting, blyg och sluten.

Du har alltid haft mycket kärlek att ge, därför har du fått det tillbaka.

Därför är du så vansinnigt vacker.

Helt Plötsligt för någon syn på det som man slutit sig kring så länge. Allting står still och sårbarheten blir total.

Jag ser det, jag vill att alla skall se det.

Mest av allt vill jag naturligtvis att du själv skall se det, att skuld å svek skall rinna bort så du vågar vara så lycklig som du förtjänar.

Vänta lite här nu, var det inte något om nåt typ .....spel man skulle....elle game? Vasarru, orange? Ja sånna grejer känns ju typ viktiga... HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA Shit vad man kan vara ute å cykla ibland.