utopiresor

Jag satt å pratade med en vän idag.
Någonstans under diskussion var det någon av oss som sa:

" Jag VET att jag ändå bara kommer falla tillbaka ner i en ny depression så varför börja gräva i sånt som bara gör ont när inget hjälper?"

Helt sant, en skapande tanke som blev till ord.
Jag ville uppmuntra, trösta och... 
Jag ville mycket på en gång men mest av allt ville jag tala om hur fel det var, att det inte var sant.
Men antagligen var det sant, det blev sant när det yttrades. En liten bit framtid skapades inför mina ögon och jag kunde inte göra mycket annat än att hålla med.

Det finns ingat annat än nu.
Det enda som existerar är detta ögonblicket och det är man själv som är skaparen.
"Nuet" är ett resultat av "Dåets" skapande. Det du upplever idag, skapade du igår och samtidit som du njuter frukterna av  eller genomlider effekterna av det du gjort i ditt förflutna så skapar du även din morgondag - din framtid.
Det är en av livets lagar, förbannelser, gåvor.
Det står dig fritt att skapa den framtid för dig själv som du vill uppleva. Skapar gör du ändå, hela tiden. Det vi focuserar på växer sig starkare och större. Men om man focuserar på sina problem så är det problem man får mer av.

Ofta har jag givit bort ansvaret för min situation till slumpen, tur/otur, någon annan människa i min omgivning eller andra yttre faktorer.

But hey, guess what!
Det finns inget sådant som slump eller tur. Inte heller finns det någon ANNAN människa som har skapat eller satt mig i min situation.

Visst, det är skönt att slippa ansvar för negativa saker som man upplever men då tar man ifrån sig själv möjligheten att skapa sin framtid.

Jag har varit rädd, även om jag inte alltid valt att, eller kanske insett att det är rädsla som styrt mitt handlande och mina tankar.
Jag hörde någonstans att det bara finns två olika känslor som ligger till grund för - och styr våra tankar och därigenom våra val.
Kärlek och... Rädsla!.
Det gav en slags genklang i mig när jag hörde det, jag tog det direkt till mig, det kändes sant och riktigt.
Allt ont som vi människor gör mot varandra och alla begränsningar vi kedjar oss själva med bygger i grund och botten på rädsla.
Ondska finns inte, bara rädsla.

Jag har varit rädd för saker som ligger framför mig, saker som ännu inte hänt, som inte existerar.
När jag var barn var jag rädd för saker som inte fanns; spöken , troll... Leksaksdjur som blev levande och ville äta upp mig.
Men att vara rädd för blodtörstiga spöken är ju bara tokigt, sådana finns ju inte. Framtiden finns inte heller och att göra val på grund av att man fruktar saker i sin framtid är inte bara ologiskt, det är farligt.
Det finns inget att frukta utan fruktan själv.

När man inte längre har ont över saker som hänt i sitt förflutna så får man förre ursäkter att frukta sin framtid, då blir det lättare att medvetet och positivt påverka och skapa sig själv, det "jag" man vill skapa.
Då är man fri.